Enneagram ENFP: tre drivkrafter under samma iver

Hos en ENFP börjar saker i förbifarten. En pratstund vid kaffeautomaten slutar med att halva våningen anmäler sig till ett lag i Blodomloppet, och midsommar firas i år hos någon hen träffade på en loppis i maj. I föreningen är det hen som märker att nya medlemmar står ensamma vid kaffet och gör om hela årsmötet för deras skull. Beslut vägs mot hur de landar hos människor, och ett rimligt förslag kan falla för att någon i gruppen skulle känna sig överkörd. Kalendern har fler frågetecken än klockslag, och semestern formas i juni efter vilka vänner som är lediga. Tillsammans ger bokstäverna en person som samlar folk kring nästan vad som helst, och vars intresse redan har flyttat när saken börjar rulla.

Utifrån förväxlas koden med ENTP: samma tempo, samma lust till det nya. Skillnaden sitter i bokstaven för beslut. När en vän har kört fast ger ENTP en lösning på problemet, medan ENFP först frågar hur vännen mår. Går ett skämt över gränsen skrattar ENTP åt formuleringen, ENFP tittar på den som skämtet handlade om.

Här slutar det som går att observera, och motivet ligger bortom den gränsen.

På en kräftskiva skulle de tre vara omöjliga att skilja åt: alla pratar med alla, alla har en ny idé. Det som skiljer dem syns först när man frågar vad var och en håller fast vid.

Vilket eftermäle skulle du helst slippa: att du var svår att ha att göra med, eller att ingen riktigt visste vem du var? Den som ryggar för det första står närmare nian, som vill ha frid omkring sig. Den som ryggar för det andra står närmare fyran, som vill bli känd på riktigt.

Tänk dig att du flyttar från en stad du älskat. Vad tar du med dig: en låda med brev och foton som du går tillbaka till när saknaden kommer, eller ingenting särskilt, eftersom nästa stad redan lockar? Fyran behåller saknaden, för i den finns något av hen själv; sjuan har blicken framåt innan flyttlasset gått.

Släkten vill att alla firar jul i stugan, varje år, och det är ingen idé att föreslå något annat. Vad väger tyngst: friheten att en jul resa bort i stället, eller friden i släkten? Sjuan tar friheten och står ut med muttret; nian stannar i stugan hellre än att riva i banden.

På den sista frågan väljer en ENFP friheten direkt men förklarar det med P: jag vill inte binda upp mig så långt fram. Handlar svaret om kalendern, är det bokstaven som svarar. Motivet hörs någon annanstans. En vän som just fått ett tungt besked ber dig komma över, och det finns ingenting att ordna. Börjar det dra i dig efter en halvtimme?