Enneagram ENTJ: samma framåtdrift, olika motiv

Vid julmiddagen är det ENTJ som föreslår hur kostnaderna ska delas och skickar ut ett förslag samma kväll. Innan hen tackar ja till ett jobb har hen läst årsredovisningen och bildat sig en uppfattning om vart företaget är på väg. Mål sätts för det mesta i livet: sparande, träning, en språkkurs, med delmål per kvartal. Detaljtjat tråkar ut, det som lockar är helheten och vägen dit. Tillsammans ger bokstäverna något som ingen av dem har ensam: blicken som ser en hel organisation som ett problem som går att lösa.

Närmast ligger ENTP, lika snabb i tanken, lika förtjust i en duell i ord, lika upptagen av det som kommer. Det som skiljer är J. ENTP låter gärna en fråga stå öppen för att se vad mer som dyker upp och river upp ett beslut om en fräckare väg visar sig; ENTJ stänger frågan så snart underlaget räcker och går vidare från det som är bestämt. Samma skillnad syns i tidsplanen: ENTJ spikar leveransdagen först och anpassar lösningen efter den, ENTP letar efter den bästa lösningen och flyttar dagen.

Allt det här kan en kollega intyga, men ingen av uppgifterna säger vad som står på spel för personen själv.

I ledningsgruppen går de tre inte att skilja åt: alla tar ansvar när ingen annan gör det, räknar långt fram och säger nej till det som inte leder mot målet. Det som skiljer är vad var och en förlorar när någon annan håller i spakarna.

Vilket vore värst att höra i korridoren: att du inte längre bestämmer över din egen avdelning, eller att folk har börjat tvivla på att du lyckas? Det första leder mot åttan, för vilken rätten att bestämma är det som står på spel. Det andra leder mot trean, för vilken bilden hos andra väger tyngst.

Tänk dig två år fram. Vad skulle kännas tyngst: att ett projekt du gick i god för havererade inför alla, eller att du fortfarande sitter fast i precis samma uppdrag utan möjlighet att lämna det? Haveriet svider mest för trean, instängdheten för sjuan.

Vem orkar du minst med på en fest: den som försöker styra vad du ska säga och göra, eller den som vill prata länge om det som gör ont? Den första väcker motstånd hos åttan, den andra får sjuan att leta efter utgången.

På den andra frågan svarar en ENTJ lätt med en plan: ”det beror på vad som är strategiskt klokast”. Då är det J som talar, inte motivet, och orden som avslöjar det är effektivt, rimligt, enligt plan. Ställ frågan en gång till och lyssna efter det som kom före argumentet.