Enneagram so8: tvättstugan som motmakt

I källaren till huset i Hammarkullen ligger tvättstugan med bokningstavlan och där träffas grannarna mellan maskinerna: pensionärerna, tre familjer från trappuppgång B, so8 själv, som kör buss. Det är hans ”vi”, och bolaget som äger huset är de andra. Åttan står inte ut med att någon annan förfogar över honom och de hans, och det sociala instinktet lägger till en enkel räkning: ett brev till en ensam hyresgäst kan bolaget skriva hur som helst, ett brev som ska läsas högt vid mangeln skriver de försiktigare.

Bolaget aviserar stambyte och renovering, och snart kommer erbjudandena, olika för varje hushåll: flyttbidrag, en annan lägenhet, en rabatt. Vid mangeln slutar man prata om vad man fått. För so8 är tystnaden där värre än ett gräl, för huset håller på att bli trettio separata förhandlingar med samma bolag. Nästa torsdag sätter han upp sitt eget erbjudande på anslagstavlan, med summan.

Efter ett kvällspass bakom ratten går so8 ändå på Hyresgästföreningens möte i samlingslokalen och sitter tyst längst bak. Andra pratar. Han vill att stolarna ska ta slut, så att någon får hämta fler ur förrådet medan bolagets representant ser på. Natten blir fyra timmar lång.

När bolaget backar och renoveringen blir mindre, hyr so8 grillarna på gården för egna pengar och bjuder hela huset: korv, tårta, tre backar lättöl, högtalaren i fönstret till midnatt. Åttans lusta är densamma som alltid, hunger efter för mycket, mat för dubbelt så många som kom. Med det sociala som ledande dukas den bara upp på gården.

Solidaritet betyder här inte snällhet. När namnen ska stå på överklagandet till hyresnämnden står hans först, med lägenhetsnummer, och det är hans namn bolaget kommer att minnas den dag han själv söker byte.

När den nyrenoverade trean på bottenvåningen blir ledig kunde so8 ta den, han sitter ju i föreningens styrelse. Han låter den gå till familjen med rullstolen. Lustan skulle gärna ta den största biten, men den som tar mer av det gemensamma blir en sådan som föreningen förhandlar mot, och det han inte tar åt sig själv får en annan riktning. Samma vecka ringer han entreprenören som låtit byggdammet ligga i trapphusen i tre månader, och mejlet han skickar efteråt är så hårt att resten av styrelsen ber honom tona ner sig på nästa möte, fast städfirman kom redan dagen därpå.